Konsertpianist
Från Göteborg till Amazonas djungel — ett liv vid klaviaturen
Läs mer
Lars Hägglund genomförde fyra års studier vid Musikhögskolan i Göteborg, följt av två års diplomstudier som avslutades med en solorecital (2001) — med verk av bl.a. Tommie Haglund (Arcana – Lachrimae), Maurice Ravel (Gaspard de la nuit) och Franz Liszt (Sonat i h-moll).
År 2002 genomfördes den avslutande diplomkonserten med Moritz Moszkowskis Pianokonsert i E-dur op. 59 tillsammans med Göteborgs Symfoniker — inspelad live av Musikradion P2 och utgiven på CD.
En specialitet för Lars Hägglund är att kombinera J.S. Bachs Goldbergvariationer i första hälften av en solorecital med Franz Liszts h‑moll‑sonat i den andra — en dramaturgisk helhet som få pianister vågar sig på.
Mästarrangören Julius Jacobsen (1915–1990) skrev elva solopianoarrangemang enkom för Lars Hägglund.
Lars har turnerat solo och i samarbeten över hela världen:
Varav 22 orter i Brasilien, 2 framträdanden i Operahuset i Manaus — beläget inne i Amazonas djungel. Soloturné i Kina 2005 pågick i nio veckor.
Lars Hägglund och Björn J:son Lindh brukade emellanåt göra duokonserter tillsammans när agendorna tillät. Vid dessa duoframträdanden framfördes bland annat:
Leroy Anderson:
Cole Porter:
George & Ira Gershwin: I Got Rhythm ▶ Lyssna på YouTube
Harold Arlen & Yip Harburg: Over the Rainbow ▶ Lyssna på YouTube
Johann Strauss Jr: Kaiserwalzer
Frédéric Chopin: Vals op. 64 nr 1 (”Minutvalsen”)
Hans Christian Lumbye: Britta-Polka ▶ Lyssna på YouTube
Stig Jacobsson: Vildkatten ▶ Lyssna på YouTube
Följande egna verk och kompositioner finns att lyssna på via YouTube:
Bilder från konserter, turnéer och livet vid klaviaturen.
”Hägglund bättre än Elvis Costello”
Om framförandet av Bachs Goldbergvariationer i Carolikyrkan, Borås.
Det finns två verkligt klassiska inspelningar av Johann Sebastian Bachs Goldbergvariationer. Båda signerade Glenn Gould, hans stora genombrott 1955 när han för första gången lyckades placera en klassisk platta högst upp på USA-listan, den andra, och kanske ultimata, kom 1981. Ett år innan han dog. Inspelningarna är på dryga 38, respektive 51 minuter. Gould hade, som han uttryckte det, gradvis ”upptäckt långsamheten”.
Lars Hägglund tog Bach i mål på dryga 100 minuter i tisdagskväll vid en konsert i Carolikyrkan. För en lekman framstår det som märkligt att tidsfaktorn kan variera så till den grad, men sådant är kanske musikens stora mysterium och inget att förundras över. Pauseringar, intoneringar och tempo spelar roll och bidrar förstås till den personliga transkriberingen av ett verk med det här omfånget.
Dessutom: Lars Hägglund hade gärna fått spela hela natten för min del. Min bästa konsert har varit Elvis Costello i Hunnebostrand 1979. Nu är det Lars Hägglund, Borås 2009. Så bra var nämligen det här. Jag går ofta i högmässan i Carolikyrkan om söndagarna men närmare Gud än så här har jag nog aldrig kommit. Visst betyder transcendens att man liksom lyfter till en högre dimension? Då var detta transcendens.
Bachs portalverk, med sina 30 variationer, måste vara en utmaning för vilken pianist som helst. Styckets tvära kast mellan snigelspår och stålwire, för att låna Tranströmers beskrivning av Schuberts musik, ställer sannolikt oerhörda krav på sin utövare. Tappar man i koncentration kan det här nog spreta rejält. Inte hos Hägglund. Med total närvaro, teknisk briljans och brio tar han oss hela vägen hem.
100 pers var där. Numera oupplösligt förenade i en musikupplevelse som gjorde provinsbor till världsmedborgare.
— Per-Axel Svensson, Borås Tidning (bt.se) · 2009-04-02
”Bäste Lars! Tack för att jag fick din e-mailadress så att jag kunde skriva till Dig!”
Gårdagskvällen i Caroli i Borås blev något av en uppenbarelse för mig – en kväll jag kommer att minnas resten av mitt liv! En sak är att ”kunna” hart när varenda ton av detta väldiga verk, en helt annan att få lyssna till det, som om det föddes på nytt!
Redan när Du trädde in på ”podiet” och satte Dig vid flygeln kände jag att detta skulle bli något fantastiskt! Men Din tolkning överträffade alla, om än aldrig så högt ställda, förväntningar!
Den inledande arian, som varade ”i evighet”, med Ditt sätt att, helt osökt, som blott anat, variera repriserna, något som Du gjorde verket igenom. Att från de svagaste, subtilaste tonfall (ibland nästan toner, som endast antyddes) kasta Dig ut på den mest stormiga ocean, som i första variationen! Att hela tiden ”få lugna ner sig” för att – sekunden efter – fullkomligt trotsa himmel och jord! Att undvika ganska mycket av utsmyckningar för att – så rakt som möjligt – förkunna verkets oerhörda storhet i all sin ”nakenhet”! Sedan ska vi inte tala om de – för gemene man – nästan oöverstigliga tekniska hinder som finns i att dessa variationer är skrivna för en 2-manualig cembalo, som ju måste spelas på en modern flygel med EN ”manual”.
Jag skulle kunna skriva ”oändligt” mycket om Ditt sätt att ta Dig an dessa variationer. Exempelvis fick Du i en av de sista det hela att låta som om det vore en nocturne av Chopin! Hoppas att Du förstår mig rätt! Detta var ett par oerhört ”laddade” timmar! Den, nästan stillastående, sats mot slutet, som Du spelade i repris även den, blev en oerhörd stark meditation, en klagosång ”ur djupen ropar jag”! Just känslan av att ”denna musik kan aldrig ta slut, den pågår i evighet”, var i förgrunden, tycker jag, i Din tolkning! Precis som exempelvis Die Kunst der Fuge. Människor satt, vad jag kunde se, nästan som förhäxade och trollbundna av Ditt spel och det verkade som om de upptäckte verket på nytt – eller för första gången insåg att det här var något fullkomligt unikt och enastående!
När sista arian ljudit och Du satt totalt stilla vid flygeln, var en stund som var helt oförglömlig. Också rent visuellt blev denna konsert något unikt! Inte för mycket, inte för litet: men en så stor konstnär som Du måste även här kunna få spela ut sina känslor! Det verkade nästan som om Du ”bad” flera gånger (i slutet av första delen och, inte minst, efter sista arian...) Och detta verk ÄR ju en oerhörd ”bön”. – Här behövs definitivt ingen präst!
”Glenn Goulds inspelning av verket är ju legendarisk. Men, tillåt mig att fråga: kan ens Gould komma detta verk närmare än Du? Eller ens så nära? I alla händelser var Din tolkning av absolut världsklass!”
Själv är jag – och min kära hustru, som tyvärr var sjuk i går kväll – musikälskare av högsta format (inte minst vad gäller Bach). Jag har varit organist i den lilla orten Skene i cirka 17 år och framfört nästan alla Bachs orgelverk i Skene och i grannorten Örby – och J.S. Bach ”drar” även på landsorten! I höst går jag – vid 67 – i pension. Innan dess skulle jag, självklart, vilja engagera Dig att spela Goldbergvariationerna även här i Skene! Det finns en mycket bra flygel i kyrkan, som jag tycker är smått idealisk för bachspel. I så fall fick det bli i sommar. Men jag vet ju inte om – och när – Du skulle ha möjlighet att komma och vilken ersättning Du i så fall vill ha? Eller vad kyrkorådet säger.
Till sist: jag och – vad jag förstod i går – andra med mig: vi hoppas verkligen att Du snart spelar in detta verk på skiva! I Bachfestivalen i Leipzig i sommar, som min fru och jag ska åka till – hade Du varit perfekt som en av konsertgivarna! Kvällen i Caroli i Borås blev för mig ett underbart ”förspel” till vår – hett efterlängtade – Leipzigresa! Tack!
Med största glädje!
För bokningar, frågor och samarbeten:
larshagglund104@gmail.com